Bo långt från all släkt bra och dåligt.

Nu vet jag varför jag valt att bosätta mig ca 50 mil från mina föräldrar! Vi anlände till mina föräldrar igår kväll runt 18.00 och när vi skulle gå och lägga oss vid 21.30 var jag redan så irriterad på min mamma att jag var på väg att sätta mig i bilen och åka dom 50 milen hem igen. Så jag har för typ 1000 gången konstaterat att det är otroligt skönt att bo så långt ifrån mina föräldrar. Det kanske låter lite hemskt. Men det finns en orsak till att jag flyttade hemifrån när jag var 16år. (Behöver jag säga att det var för att jag och mamma inte kom/kommer så bra överrens). Min man har kommit fram till att det till stor del beror på att min mamma söker konflikter hela tiden när hon pratar med mig. Det som är mest irriterande är att hon bara gör det när hon pratar med mig. Har ingen aning om varför men det är väl bara jag som är dum nog att börja skrika tillbaka.

Visst det hade varit skönt att ha någon som kunde vara barnvakt ibland (eller någon som inte har så fullt upp som dom som vi kan be om barnpassning nu alltid har det). Å andra sidan kan mina föräldrar vara själva med vår son i max 2 timmar och då måste han vara mätt, glad och man måste precis bytt blöja på honom. Ibland funderar jag på om dom verkligen haft barn själv.

Dessutom har jag åkt på världens jobbigast förkylning med en näsa som rinner konstant, ögonen rinner, har hosta, är hes och är så tjock i huvudet att jag inte vet var jag skall ta vägen och mitt uppe mitt förkylda helvete så har min mamma fått för sig att jag, min man och vår son skall kunna dela på en 90cm säng. GOOD LUCK säger jag bara!

/Fru S