Ödets ironi eller bara lagen om attraktion?

Jag jobbar idag på ett företag som jag arbetade på för ca två år sedan. Det var ingen lång period då och det kommer som det ser ut nu bara att bli 3 månader. (hoppas på längre) jag trivs super bra och företaget är jätte bra mot sina anställda. Problemet är väl att jag är anställd på ett bemanningsföretag som inte är riktigt lika snälla mot sina anställda. Hur som helst ser jag det lite som ödets ironi att jag är tillbaka på samma arbetsplats som jag dessutom trivdes jätte bra på sist gång jag var där också, men som jag trodde att jag aldrig skulle jobba på igen.

Jag har nu läst färdig boken "the secret" och jag måste säga att en del stycken är bara flummigt för mig och jag känner att det bara känns löjligt. Samtidigt kan jag känna att när jag kollar tillbaka på mitt liv så finns det massor med tillfällen som jag verkligen behövt något så har det funnits där. När jag var ihop med mitt ex var jag i stort behöv av att vakna upp och ta mig därifrån vilket jag också gjorde tack vare en vän (som för övrigt också är mitt ex) och det finns hur många exempel som helst.

Jag har svårt med själva visualiseringen, men jag jobbar på det. Det jag kan känna redan nu är att jag är helt säker på att jag och min man kommer vara helt ekonomiskt oberoende när vi blir äldre och jag lever hela tiden som om det är ett faktum snarare än "hmmm vi kanske blir det" eller "vi tror/och hoppas vi blir rika som troll" Äsch tror gör man i kyrkan. Jag VET att vi kommer bli rika som troll och därför är det min fulla övertygelse att vi också kommer att bli det. Jag vet inte hur, jag vet inte när, men jag vet att vi kommer att bli det!

Det går även super bra på jobbet :) Jag lär mig nya saker hela tiden och det känns som jag utvecklas i alla fall lite. Jag gör något där jag måste vara koncentrerad och använda hjärnan för första gången på mycket länge. Dessutom är dom jag jobbar med super trevliga och jätte roliga. Lite lagom galna på ett roligt sätt :)

/Fru S