Min pappa har aldrig haft någon som helst kontakt med sina farbröder och fastrar. Detta beror mest på att alla utom min farfar och en syster gick med i jehovas på 1930-1950 talet. Min farfar dog 9 år innan jag föddes och jag har bara sett enda kort av honom någonsin. Trots att jag aldrig träffat honom (Eller kanske just därför) så har han alltid varit speciell för mig. Min son fick bland annat ärva sin gammelfarfars namn. Visserligen bara i andranamn, men i alla fall. Min farfar skulle fyllt 100år i år visserligen var han äldst av alla syskonen, men hur man än vrider och vänder på det så börjar även hans syskon att bli gamla och man vet aldrig hur efterlevande reagerar om man skulle kontakta dem efter släktingen har dött. Alltså har jag nu på morgonen ägnar mig åt lite detektiv arbete. Eftersom min pappa inte haft någon som helst kontakt med personerna jag försöker få tag på så vet han knappt vad dom heter. En av farbröderna var relativt lätt att hitta eftersom han varit ganska högt upp i Jehovas i Sverige. Jag var helt säker på att han inte skulle vilja prata med mig eftersom han inte haft någon kontakt med vår sida av släkten. Till min stora förvåning så hade dom inget emot att prata med mig. Jag pratade dock med frun eftersom min pappas farbror hörde lite dåligt. Jag gav dom min adress och dom skulle kolla om dom hade några kort på min farfar. Vad min pappa vet så är det ytterligare två fastrar som lever, men jag lyckades inte hitta dem trots hjälp från "smisk" (en kompis). Vi får väl se om det kommer något brev med kort i så småningom man kan ju alltid hoppas.
Däremot så trodde min pappa att (nu blir det rörigt) min mammas moster kände en av min pappas kusiner (en son till en av fastrarna). Vi lyckades dock inte hitta honom heller, men jag ringde min mammas moster och hon skulle kolla om hon kunde få tag på telefonnumret till honom.
Så med lite tur kommer jag inom kort att ha sett fler kort på min farfar än bara ett. :)
Jag har tänkt att kontakta dem ganska länge nu så det känns skönt att jag faktiskt fått tummen ur att göra det. Som jag förstått det så är han som jag pratade med ganska dålig efter en strok också så det gäller ju att ta vara på tillfället när det nu finns. Sedan kommer det ju vara för sent.
För mig känns det jätte konstigt att inte veta så mycket om min farmor och farfars släkter. De flesta hann dö innan pappa föddes så han vet inte heller så mycket. På min mammas sida vet jag hur mycket som helst eftersom många av de äldre har levt medan jag levt o.s.v. Så att få barn tidigt kanske inte är så fel i alla fall. Nu kommer ju vår son i alla fall få chansen att lära känna sin mormor, morfar, farmor och farfar. (om inget oväntat händer vill säga)
/Fru S
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar