Hur orkar man vara ensamstående förälder?

Jag befinner mig som ni kunnat läsa tidigare på Gotland med min son och en kompis S. Idag har sonen varit helt jävla hemsk att ha att göra med kan jag informera om. Jag är helt slut. Han har visserligen inte feber längre, men han har varit så sjukt grinig, sur och allmänt skit jobbig helt enkelt. Jag misstänker starkt att minst en tand är på G och han har väl i och för sig rätt att vara på mindre bra humör då eftersom det antagligen gör ganska ont, men shit vad jobbigt det är. Annars brukar jag ha min man som kan hjälpa mig med avlastning och hjälpa till med nattningen o.s.v. men här är jag helt själv. Eller ja min kompis S är ju här också, men min son är inte så van vid henne så det är svårt för henne och natta honom. Så jag har bestämt mig för att hur jävla hemskt mitt äktenskap blir (inte för jag tror att det kommer bli det, men man vet ju aldrig) så kommer jag aldrig någonsin skilja mig för fy fan vad jobbigt det skulle vara att vara ensamstående. Jag beundrar verkligen alla som orkar med att vara själv med små barn! Jag skulle aldrig orka med det kan jag ju lugnt säga...

/Fru S