Ung, men gammal ändå

Jag är inte speciellt gammal egentligen. 23år vad är det för ålder? Ganska ungt när man tänker efter. Jag har valt en helt annan väg än många av mina jämnåriga fd klasskamrater. När man kollar på tex FB där en del av de som jag gick tillsammans med på högstadiet och gymnasiet finns så ser man allt som oftast att dom varit ute på fest, varit ute och rest m.m. Jag är aldrig ute. Om jag mot all förmodan går ut så blir det oftast med V och vi äter mat, dricker 1-2 cider och sedan åker vi hem till våra män och våra barn och livet rullar på som vanligt igen. Jag får inte ut någonting av att gå ut på krogen dricka mig redlöst packad och dansa hela natten. Jag mår bara dåligt av att dricka för mycket och jag hatar att dansa.

Nej jag är ung och har valt att skaffa barn. Detta gör ju i och gör sig inte att mitt liv stannar upp eller tar slut. Jag kan fortfarande gå ut på krogen och vi kan fortfarande ge oss ut och resa, men det blir en aning mer omständligt och kräver en del planering.

Visst vi har inte massor med pengar just nu vilket gör att det blir svårt att ge sig ut och resa. Jag skulle dessutom aldrig få för mig att ta med mig sonen till tex Thailand. Om vi skulle åka innan sonen fyller 2år åker han gratis eller för halva priset, men resan skulle ändå gå på 40-50K och jag skulle aldrig få för mig att ta med sonen på en så dyr resa nu när han är så liten att han inte kommer komma ihåg det. Det känns helt meningslöst. Nej jag väntar hellre tills han är 8-9år och betalar full pris för honom och att han kommer ihåg resan. Dessutom är han för lite än för att lämnas bort i flera veckor till någon. Men det kommer. Det jag inte kan göra nu när jag är ung kommer jag kunna göra när jag blir äldre. Jag har valt att bli ung mamma, nu får jag stå mitt kast och stå över saker som andra i min ålder gör nu. Men jag har ju inte slutat leva för att jag fått barn. Det var snarare så att när vi fick barn det är då livet börjar på RIKTIGT :)

/Fru S